För ganska exakt ett år sedan satt jag och läste en artikel av en colombian i tidningen Expressen. Enrique Palmqvist ville övertyga folk i Sverige om att Colombia "äntligen är på rätt väg". Läget var inte så farligt som förr och "i stället har en rad medborgerliga rörelser som "Colombia is passion", Cree en tu bandera, cree en tu pais" vuxit sig starka och bedrivit ett framgångsrikt arbete med att göra colombianer stolta över sitt land. Rörelser för att visa att folket har så mycket mer att erbjuda och lyfta fram, saker som man kan vara stolt över och som inger hopp för framtiden! Och visst märks det, en växande ekonomi, en industriell utveckling, en effektiv kamp mot narkotikan en större tilltro till myndigheterna” skrev han. Då kunde jag inte låta bli att skruva på mig. Kallade han verkligen “Colombia is passion” för en “medborgerlig rörelse”?

 “Colombia es pasión ... är en konkurrensfrämjande strategi, en statspolitik” säger Maria Claudia Lacouture till den colombianska tidningen Cambio. Hon är chef för denna statliga marknadsföringsstrategi. 

 

Men den är inte bara statlig utan finanseras ganska mycket från privat håll. På hemsida för “Colombia es pasión” står vilka företag som stödjer det, exempelvis: Avianca (det största privata flygbolaget), Caracol (stor privat medieconcern), Grupo Aval (en av de största aktörerna på finansmarknaden), Bancolombia (en av de största bankerna), Comcel (Mexikanskt telekombolag), Ecopetrol (det -på väg att säljas- nationella oljebolaget), Exito (stor livsmedels- och varukedja) bland andra.

 

Helt klart inte vilken vanlig medborgerlig rörelse som helst...

 

Men vad är målet med den här “medborgerliga rörelsen”? Enligt Maria Claudia Lacouture är det att “sprida kunskap, skapa förtroende bland investerare och utlänningar i allmänhet, få bättre möljigheter i handeln, i kulturen, investeringar och turism. Det kommer att ge ett viktigt bidrag till vår utveckling”.

 

I den andan planerar Colombia is Passion en hjärtekampanj med start nästa vecka. Stora hjärtan med possitiva citat om Colombia från internationella personligheter kommer att placeras i Union Station i Washington och Grand Central Station i New York. Sedan går det vidare till andra städer i världen. Temat är "Upptäck Colombia via dess hjärta". Men jag sitter och undrar; vad menar de med Colombias hjärta?

 

Märk väl att kampanjen startas i USA och inte någon annanstans. Förklaringen är: "Därför att USA är det internationella centret där turister, investerare, köpare och folk från hela världen möts och vi vill ha en global effekt". Målet för "hjärtekampanjen" är återigen att attrahera investerare genom att berätta att "Colombia har genomgått många förändringar, är ett gästvänligt land, säkert för turister, med glada, trevliga och talangfulla människor med växande städer och kulturell mångfald".

 

Jag skruvar på mig. Igen. Jag undrar om dessa turister och investerare även ska lära känna landet på annat sätt och få tillgång till annan kunskap. Förutom vackra stränder, en massa naturresurser som gör internationella investerare glada och väldigt gästvänliga människor så finns det också en utspridd fattigdom, en pågående väpnad konflikt och nära fyra miljoner internflyktingar. Colombia må vara säkert för turister men inte för sina egna ursprungsbefolkningsgrupper. 67 människor från ursprungsbefolkingen har mördats i år. 3 under det senaste dygnet, rapporterar Caracol. Och inte särskilt säker för sina unga fattiga killar heller. Nästan 2000 fall av utomrättsliga avrättningar av unga killar utförda av armén har anmälts till myndigheterna 

 

5000 barn dör varje år av svält i Colombia. 14 varje dag, en tredejdel av dem av undernäring enligt siffror från UNICEF. "Vi har alltfler barn som går till sängs hungriga. Vi står inför en katastrof" står i rapporten. Enligt FN:s Mat- och Jordbruksorgan FAO har Colombia en "hög andel undernärda i befolkningen: 64 av 100 invånare äter inte bra, har inte råd att köpa basfödan och är undernärda". Enligt FAO beror hungern på den stora ojämlikheten i landet, vilket först och främst slår hårt mot ursprungsbefolkningen och afrocolombianer. Just de grupper som åsyftas med ordet "mångfald" i Colombia is Passions kampanj, tänker jag.

 

Kan det kanske vara just därför vi behöver investerare? Men vilka investerare? Undrar jag. Colombia har haft sin beskärda del av problemskapande investerare. Istället för att skapa de jobb och den possitiva effekt på lokalsamhällen de utlovat har de finanserat paramilitära dödskvadroner och med alla medel förhindrat organisering i fackföreningar. Inte direkt freds- eller demokratifrämjande. Menas det verkligen att företag som Chiquita Brands eller Drummond ska lockas att investera i Colombia? Det har de redan gjort och bäst vore om de hade låtit bli. Tänker jag. I alla fall för dessa fattiga familjer som idag kämpar för att få en ersättning som aldrig kommer att ersätta deras nära och kära som mördats. Deras hjärtan räknas förmodligen inte.

 

Just ursprungsbefolkingen har opponerat sig starkt mot megaprojekt som startats i deras områden. Leonor Zalabata, ledare för gruppen Arwaco och mottagare av 2007 års Anna Lindhs stipendium, sade på Södra Teatern när hon tog emot priset att det kanske kunde rädda hennes liv. Hon hade fått dödshot bland annat för att hon protesterat mot stora turistprojekt som planeras på Arwacos territorier i Sierra Nevada intill den colombianska karibiska kusten.

 

Observatoriet för Skyddet av Människorättsförsvarare kritiserar i sin rapport över 2008 den kritiska sittuationen för mr-organisationerna och hur direkta aktioner från regeringen försvårar mr-försvararnas arbete i landet och sätter deras liv i fara. Efter den stora demonstrationen mot all typ av våld den 6 mars 2008 som anordnats av många mr-organisationer, sade president Uribes sekreterare, José Obdulio Gaviria i en intervju den 10 februari i Caracol att marschen organiserats av gerillagruppen FARC. 4 mr-aktivister mördades efter att marschen genomförts.

 

Nu meddelar ÖB Fredy Padilla att USA kommer att ha tillgång till hela sju militärbaser i Colombia. Det sägs att det är för att bekämpa knarkhandeln. Analysen är att det är nödvändigt efter att Ecuador har sagt upp avtalet med USA som tillät den amerikanska militären att verka från Manta-basen, på den ecuadorianksa stilla havs-kusten. De latinamerikanska grannarna köper inte argumentet att man bäst bekämpar knarkhandel och terrorism med amerikanska soldater överallt i Colombia. Så nu har en charmoffensiv startats och Uribe är på runda för att förklara för sina grannar hur viktigt det är att USA finns på Colombias militärbaser. Ett informationsblad har också delats ut till alla latinamerikanska ambassader i Bogota och till alla colombianska ambassader utomlands. Om hur de ska tackla frågorna.

 

14 barn dog idag i Colombia. 5 av dem svalt ihjäl. Fattigdomen ska bekämpas med militära medel. Samtidigt i Washington och New York förbereds stora hjärtan som ska locka turister.

 

Joanna Castro Echeverri