Den Interamerikanska Domstolen för Mänskliga Rättigheter dömde för två år sedan den colombianska staten för en massaker som är känd som ”El Aro Massakern”. Domsluten visade att den statliga armén i samarbete med paramilitärerna (ultrahögerns dödskvadroner) mördade minst 15 bönder, torterade ett antal andra, våldtog kvinnor, brände husen och fördrev 900 bönder. Domstolen påpekar samtidigt att dåtidens landshövding som hade skyldighet att skydda befolkningen mot massakern inte fäste något avseende vid begäran om skydd.

Fyra parlamentariker ur den colombianska oppositionen, en journalist, en schweizisk diplomat samt flera andra personer som är kända och respekterade för sitt arbete för fred i Colombia har anklagats av Colombias riksåklagare för band till vänstergerillan FARC. Med anledning av detta uttalar sig nu sexton EU-parlamentariker till stöd "för rätten till poltisk opposition, arbete för fred och respekt för delningen av makt i Colombia". Läs uttalandet nedan.

De statliga universitet har sedan lång tid varit grogrund för det kritiska och fria tänkandet i Colombia. Många av de främsta intellektuella och oppositionella i dagens Colombia har börjat sina karriärer där. Även gerillaledare - från Camilo Torres till Alfonso Cano. De ideologiska strömningarna inom Universitet är lika varierade som i samhället i övrigt, precis som det ska vara.

Äntligen en glad nyhet från Colombia. Femton fångar är fria, fritagna av colombiansk säkerhetstjänst, från FARC-gerillan, och det utan att en enda människa skadats (DN, SVD). Låt oss glädjas med de frigivna och deras familjer. Ingen bör hållas fånge mot sin vilja, oskyldig, någonstans i världen. Det är sannerligen inte ofta det kommer glada nyheter från Colombia. 

Engelsmannen Andy Higginbottom, lärare på Kingston University och sekreterare för Colombia Solidarity Campaign reagerar i en kommentar i The Guardian på en artikel i samma tidning som enligt honom okritiskt spekulerar över hittills obekräftade "bevis" från colombiansk säkerhetstjänst på band mellan Chavez och FARC. Detta står i stark kontrast till ointresset och tystnaden kring den skandal kring banden mellan politiker och paramilitärer som faktiskt har bevisats och där så många som 96 av Uribes anhängare i kongressen antingen har fängslats, häktats eller undersöks. Paramilitären är ansvarig för majoriteten och de grymmaste övergreppen i Colombia och står tillsammans med colombiansk säkerhetstjänst för två tredjedelar av det politiska våldet samtidigt som Colombias sociala rörelser själva pekar ut den colombianska staten som det största hotet mot sin existens.

I vad som ser ut som ett försök att överskugga parapolitik-skandalen (där ett 50-tal politiker i regeringskoallitionen samt bl.a. president Uribes bror och kusin undersöks eller sitter fängslade för stöd och band till paramilitära grupper) lanserar nu den colombianska regeringen en farcpolitik-skandal. Colombias riksåklagare tillkännagav att tolv medborgare från Colombia, Venezuela, Ecuador och USA undersöks för band till FARC, bevisen ska vara dokument hittade i FARC-komandanten Raul Reyes dator hittad när dennes läger bombades inne i Ecuador tidigare i år. Man har inte talat om vad det rör sig om för bevis. De flesta av de anklagade, däribland senatorn Piedad Córdoba och journalisten Carloz Lozano som i media har förnekat att de skulle ha några kopplingar till FARC, är personer som arbetat för att få till stånd en förhandling mellan colombias regering och gerillagruppen, samt en frigivning av kidnappade. I detta syfte har de säkerligen haft kontakt med FARC, men detta borde inte vara olagligt i Colombia - det är i så fall en lag som aldrig tidigare tillämpats. Frågan är om det är olagligt att arbeta för fred i Colombia, och om detta arbete inte istället borde uppmuntras av colombias regering.

Ledaren för Colombias Nationella Rörelse för Offren för Statliga Brott, själv son till en mördad politiker, har skrivit artikeln i colombiansk press. Ivan Cepeda skriver om ett besök till staden Monteria, huvudstad i departamentet Cordoba i nordvästra Colombia. Regionen har länge varit högkvarter för Colombias paramilitära dödsskvadroner. Artikeln provocerade president Alvaro Uribe till att attackera människorättsorganisationer i allmänhet och Ivan Cepeda i synnerhet, se nedan även utdrag från Uribes tal samt video. Cepedas artikel publicerades först på Spanska i den colombianska tidingen El Espectador och publicerades senare på Engelska på den amerikanska Center for International Policys hemsida, som även översatte Uribes tal.

Idag publicerade ett bred skara debattörer en artikel i Aftonbladet mot  svensk vapenhandel med Colombia. Samtidigt lanserades ett upprop >> delta i uppropet mot affären här!

På tisdag kommer du, Maud Olofsson, att träffa Colombias vicepresident Francisco Santos. Just nu befinner sig Santos i Sverige för att diskutera handel och investeringar. Vi uppmanar dig och svenska företag att för närvarande avstå från att investera i Colombia.

Förra veckan rapporterade de stora colombianska tidningarna om Uribes regerings bristande vilja till att ersätta offren för tvångsfördrivningen, internflyktingarna. Uribe som talar om fred agerar rakt emot vad som skulle kunna vara ett första steg; att gottgöra offren för konflikten.
Så här går historien om Carimagua:
Andrés Felipe Arias, Colombias jordbruksminister, ändrade sig förra året och i stället för att ge gården Carimagua på 17 000 hektar till ca 1000 familjer av internflyktingar, vill nu ministern att marken ska exploateras av företag som odlar afrikansk palm. Han vill teckna ett kontrakt med företagen som ger dem rätt att exploatera området i 50 år.