Kära Duvan och Frank!

Colombia lanseras nu som ett nytt hett turistmål och ett bra land för utländska företag att investera i. Landet kom nyligen med i The New York Times åriga lista över årets hetaste resmål och den colombianska hotell- och resebranschen satsar hårt på att marknadsföra sig vid internationella bransch-mässor.

Vad tycker du om det?

Duvan 

Regeringen säljer landet med följande argument: billig arbetskraft, ingen arbetslagstiftning och inga fackföreningar. Ur ett kapitalistiskt perspektiv är det ett idealiskt land för att både investera och resa i; de bästa stränderna blir ett reservat för européer, amerikaner och rika colombianer. Medan de flesta colombianerna inte ens har rätt till betalt semester, så är det redan. Jag tycker att det suger att landet säljs ut på mässor för att attrahera utländskt kapital som inte gynnar landet alls. Det har inte gjort det förut och det kommer inte att göra det i framtiden heller.

Frank

Vi bör välkomna alla initiativ som hjälper till att sprida bilden av Colombia som den stabila demokrati det faktiskt är. Efter åtta år med den förre presidenten Alvaro Uribe har situationen förbättrats avsevärt – vägarna är säkra, utländska investeringar ökar och terroristerna trycks längre och längre in i djungeln. Turister som reser till Colombia blir positivt överraskade av vad landet har att erbjuda och investerare imponeras över den välfungerande statsapparaten och de konkurrenskraftiga lönerna. Eller som det står på reklampelarna runt om i landet "Den enda risken är att du vill stanna".

Då den nya presidenten Juan Manuel Santos tillträdde deklarerade han "Vi ska försvara den colombianska bonden, vi ska göra honom till en företagare, hjälpa honom med teknik och ekonomi för att varje bonde ska kunna bli en framgångsrik Juan Valdez" (fritt översatt)

Förra veckan lovade sedan presidenten, som nu suttit i fyra veckor att jord som tagits från bönder på grund av den väpnade konflikten ska ges tillbaka. 

 "Det spelar ingen roll vem som nu äger jorden, den ska lämnas tillbaka till dess rätta ägare."  (fritt översatt) 

Är utbildning en rättighet eller en förmån? Hur långt skulle du gå för att försvara rätten till fri och oberoende högre utbildning, öppen för alla och på lika villkor? Och vad skulle du göra om dina protester möttes av pistolkulor? Frågorna kan tyckas vara banala men detta är verkligheten för studenter i Colombia.

Läs debattartikel här: http://www.gaudeamus.se/articles/debatt/colombias-studenter-kraver-samma-saker-som-vi-men-hotas-och-forf

Vad kan man göra med 370 kr i Colombia? Man kan få 10 bra luncher, drygt 50 resor med bussystemet transmilenio i Bogotá eller ännu fler med vanliga bussar. En dyr bok, eller två mindre dyra. Det kan vara ett bra tillskott för att betala hyran, ett rum kan kosta det dubbla, 700 kr för en månad. Kan man få dessa 370 kr utan så mycket ansträngning är det helt enkelt ett bra extraknäck i ett land där studenter saknar CSN, har svårt att få jobb som kan tillåta dem plugga samtidigt, eller jobb överhuvudtaget, och där avgifterna till universiteten måste betalas inför varje termin, oavsett om man har råd eller inte. Lägg till de extra utgifterna om du pluggar till t ex tandläkare, då måste du köpa din egen utrustning, betala patienter för att bli dina försökskaniner, etc.

Knappast. Colombias armé är däremot världsledande i att kränka sina egna medborgares mänskliga rättigheter på alla vis. En överblick över de massakrer, mord och annat som rapporterats i media de senaste åren kan du läsa i denna rapport, sammanställd av Colombia Support Network (CSN).  Att colombias armé tvärtom är en förbild på området vill Colombias regering ge sken av när man nyligen meddelade att en löjtnant i landets armé fått medalj för sitt arbete som lärare i mänskliga rättigheter på Western Hemisphere Institute of Cooperation and Security ( WHINSEC ), belägen i Fort Benning, Georgia, USA.

Kritiker till Berlusconi brukar säga att han sköter Italien som om det vore premiärministerns privata företag. I Colombia säger en del något liknande om president Uribe, han sköter landet som om det vore hans privata bondgård, finca.

Raúl Zibechi skriver i den mexikanska tidningen La Jornada om de colombianska militärbaserna som USA kommer att få tillgång till. Målet är varken FARC eller knarkhandeln, utan att befästa USAs position som stormakt och kontrollera de gemensamma godsen: vatten, biologisk mångfald, bränslen och biobränslen, skriver han.

Är omvärldens och framförallt USAs tillåtande av militärkuppen i Honduras början på en repris av Latinamerikas mörka historia av militärdiktaturer, månne något mindre blodig och lite snyggare? Kan detta ge råg i ryggen åt kontinentens antidemokrater och få dem att vädra morgonluft? Läs en bra krönika av Magnus Linton om detta här.

Med anledning av tillkännagivandet att Colombia avser tillåta ökat antal amerikanska soldater på colombianska militärbaser skriver den amerikanska organisationen MINGA-FTA ett brev till USAs president Barack Obama. I brevet ber man att dessa planer överges – förutom att permanent närvaro av utländska trupper är förbjudet enligt colombiansk grundlag kommer det att öka spänningarna inom Colombia och i regionen som helhet. Man skriver även att ökningen av övergrepp och kränkningar av mänskliga rättigheter under colombias nuvarande regering redan gjort att USAs regering villkorat ett frihandelsavtal mellan länderna och att det då inte är logiskt att öka sitt militära stöd till samma regering.