Vad kan man göra med 370 kr i Colombia? Man kan få 10 bra luncher, drygt 50 resor med bussystemet transmilenio i Bogotá eller ännu fler med vanliga bussar. En dyr bok, eller två mindre dyra. Det kan vara ett bra tillskott för att betala hyran, ett rum kan kosta det dubbla, 700 kr för en månad. Kan man få dessa 370 kr utan så mycket ansträngning är det helt enkelt ett bra extraknäck i ett land där studenter saknar CSN, har svårt att få jobb som kan tillåta dem plugga samtidigt, eller jobb överhuvudtaget, och där avgifterna till universiteten måste betalas inför varje termin, oavsett om man har råd eller inte. Lägg till de extra utgifterna om du pluggar till t ex tandläkare, då måste du köpa din egen utrustning, betala patienter för att bli dina försökskaniner, etc.

”Vi vill få med ett tusen unga studenter i Medellín som stöd till polisen. Kravet? Att de är studenter, som ska agera som informatörer i polisens tjänst för att råda bot på mordtalen”. De här unga ska vara myndiga och få 100 000 pesos (370 kr), som ”ersättning”. Det här förslaget lanserade president Alvaro Uribe i förra veckan i staden Medellín, innan han åkte till Davos. Från Schweiz bekräftade presidenten förslaget och sade dessutom att det borde implementeras i de andra större städerna också, där kriminaliteten har ökat.

Kritiken har inte låtit vänta på sig. Många undrar om det innebär att studenterna kan bli måltavla för kriminella, vad händer med deras säkerhet? blir de en del i konflikten? Kom ihåg att de är civila och vi befinner oss i ett land i väpnad konflikt. Men Uribe och sina ministrar verkar inte förstå kritiken alls. President Uribe har länge haft en annan logik för sitt agerande. Ända sedan han var guvernör i Antioquia har han visat att hans egen moral ligger farligt nära vad man i Colombia kallar för ”moral traqueta” – knarkkartellernas moral. Att betala för exakt allt, allt kan köpas och allt kan säljas. Vill man få bot på mordtalen, då köper man informatörer. Sedan kanhända att man får fel tips och någon oskyldig dör, men det får man ta, det rätta tipset borde komma när som helst.

Som guvernör i Antioquia fick Uribe den briljanta idén att staten borde bilda så kallade Privata Säkerhetskooperativ eller ”Convivir” och upprusta dem för att förstärka militären i sin kamp mot gerillan. Privata säkerhetsarméer med statens pengar. Han sjösatte sitt projekt i Antioquia och resten är som man säger historia. Convivirprojektet ses idag som det största försöket för att legalisera paramilitära grupper i Colombia, de blev ansvariga för otaliga massakrer av oskyldiga under 90-talet och när lagen stoppades gick dessa kooperativ till sin tidigare paramilitär verksamhet, eller bildade nya sådana - återigen - olagliga grupper. Men Uribe lyckades få bot på gerillaverksamheten kring sina och sina vänners gårdar i regionen. Rädslan som Convivir hade sått bland befolkningen släppte dock inte så fort lagen stoppades.

När samma Uribe kandiderade till presidentposten för första gången 2002, hade han bland ett av sina främsta förslag”att beväpna en miljon colombianer” som skulle ge stöd till armén i sin kamp mot gerillan. Alltså, att beväpna en miljon civila. De skulle bli informatörer med egna vapen och motorcyklar som skulle bevaka gerillan. 

Men är det inte så att medborgare har en skyldighet att anmäla brott när de bevittnar ett? Behöver man betala för att få allmänheten att samarbeta med polisen? Förslaget säger mycket om det colombianska samhället idag. Åtta år med Alvaro Uribe har satt sina spår. På flygplatsen i Popayán finns affischer på väggarna som i Vilda Västern: ”wanted” och ett ansikte på en man i militära kläder. Flera män efterfrågas i flera affischer. De är alla FARC-ledare i regionen. För tips som leder till att de grips får man flera miljoner pesos. I TV:n har i över två decennier gått reklam med ”wanted”-namn också. Och den gerillasoldaten som dödade sin kommendant och skar av hans hand som bevis 2008, fick också mycket pengar för sin gärning. Drygt 1600 fall av unga mördade av armén undersöks idag av landets domstolar i skandalen som alla kommer ihåg som ”falsos positivos” – falska framgångar. Dessa mördade unga killar från fattiga familjer kom att förbättra statistiken över gerillans förluster, och för dessa ”falska framgångar” fick arméns soldater ersättningar i form av pengar och ledighet.

Ersättningsmetoden har varit en väsentlig del av Alvaro Uribes säkerhetsdoktrin: ”den demokratiska säkerheten”. Ändå har den säkerhetsdoktrinen inte garanterat säkerhet i de stora städerna, kriminaliteten i städer som Medellín och Cali har ökat de senaste åren. I Medellín ökade mordtalen med 105% 2009 i jämförelse med 2008 och landade på 2 000. I Cali har redan 147 mördats i år.Enligt en rapport från Corporación Nuevo Arco Iris, var paramilitärernas aktioner många fler än gerillans 2009, samtidigt som gerillan har omgrupperat sig i vissa regioner och nya olagliga grupper uppstår. För Nuevo Arco Iris är ”den demokratiska säkerheten” nära sitt slut.

Men Uribe har slagit dövörat till. I söndags kom han med nästa förslag: att även taxichaufförer kan bli informatörer. Uttalandet gjorde han i måndags i ett av sina numera traditionsenliga ”säkerhetsråd” i Cali. När taxichaufförerna berättade att de kände sig obekväma i jobbet på grund av den höga kriminaliteten i staden, föreslog Uribe att de kunde utrustas med mobiltelefoner så att de kunde arbeta som informatörer åt polisen.

 Någon borde informera Uribe helt gratis, om att hans förslag börjar bli både tårframkallande och skrattretande. Men framför allt, har alltid visat sig livsfarliga och föga effektiva.

Joanna Castro Echeverri