Frihandelsavtalet och det svenska svaret

”I ljuset av den fortfarande allvarliga MR-situationen i landet undrar jag hur statsrådet, under Sveriges EU-ordförandeskap, avser att agera med anledning av EU:s frihandelsförhandlingar med Colombia?”
 
Frågan ställdes i början av september av Luciano Astudillo (s) till handelsminister Ewa Björling (m).Den bakgrund som Astudillo grundar sin fråga på är densamma som Colombianätverket ett flertal gånger har rapporterat om: att Colombia är väldens farligaste land att leva i som fackligt aktiv. Ca 60 procent av alla mord på fackliga företrädare äger rum i Colombia. Den utsatta situationen för fackföreningarna är en följd av det statliga och det paramilitära våldet som fortfarande är utspritt i Colombia och som dessutom tillåts fortgå då straffriheten för dessa brott är i stort sett total.

 

Detta är dock inte den bild som den colombianska regeringen målar upp i diskussionen med EU om ett framtida frihandelsavtal. Tvärtom – då framförs att MR-situationen i landet ständigt förbättras.
 
Som Astudillo lyfter fram i sin skriftliga fråga, har USA och Canada avbrutit sina förhandlingar om frihandelsavtal med Colombia, men hänvisning just till den bristande respekten av mänskliga rättigheter. Norge har gjort samma avvägning och avbrutit förhandlingarna. Intressant är då att se hur den svenska regeringen ställer sig i frågan.
 
Handelsminister Ewa Björling skriver i sitt svar att: ”Handel och politisk dialog är viktiga verktyg för att främja social och ekonomisk utveckling samt mänskliga rättigheter. Genom ökat samarbete och dialog mellan EU och Colombia kan vi bidra till ökad respekt för de mänskliga rättigheterna i Colombia, inte minst avseende arbetstagares rättigheter. Såväl Sverige som EU verkar för att en klausul om mänskliga rättigheter ska ingå i samtliga breda samarbetsavtal som EU sluter med omvärlden”.
 
En klausul om att de mänskliga rättigheterna måste respekteras är alltså så långt den svenska regeringen är beredd att gå för att förhindra att fler brått mot de mänskliga rättigheterna begås i Colombia. Vidare tror man att arbetstagarnas rättigheter dessutom kommer att förbättras genom ett frihandelsavtal. Colombia är dock ett land som ratificerar konventioner på löpande band. Landet kan visa upp en stilig rad av mänskliga fri- och rättigheter.  Att dessa rättigheter finns på papper har dock inte räddat någon av de många fackligt aktiva som fått sätta livet till för att försvara arbetarna rättigheter i Colombia.  Och en klausul i ett frihandelsavtal med EU lär inte göra det heller.
 
 
Luciano Astudillos skriftliga fråga till statsrådet Ewa Björling kan läsas i sin helhet på: http://www.riksdagen.se/Webbnav/index.aspx?nid=67&dok_id=GW111203